Höjdpunkter och bottennapp

Träffade på en före detta favorit-kollega anno 2012-2013 idag. Det var en av dagens höjdpunkter faktiskt, har tänkt på hur hon har det och gjorde en liten utfrågning om de andra jobb hon haft sedan vi jobbade tillsammans.  Är så spännande med sjuksköterskeyrket tycker jag att man kan arbeta med så otroligt mycket vitt skilda saker,  byter du arbetsplats är det som att få ett helt nytt jobb nästan.  Känna utmanande och inspirerande att det finns så mycket olika grejer att välja på där ute i världen utanför öron-näsa-hals.  Om man någon gång skulle få för sig att byta menar jag.
Hursomhelst,  en väldigt trevlig,  fin och inspirerande person som det var riktigt kul att träffa igen.

... om det var dagens höjdpunkt så måste ju Stina Nilssons fall i VM-sprinten i Lahti varit dagens tråkigaste.  Så synd att hon inte gick chansen att slåss om medaljerna. Men men,  nya lopp väntar och det ska bli spännande att se.

Kärlek! /ia

Jag ser det snöar, det var väl roligt, Hurra!

När (typ) alla blir sura för att det snöar igen och vill ha tillbaka våren... ja då blir Ia Lindström glad. Blir väl alltid glad för snö.

Men det visste ni väl redan. :)

Kärlek! /ia

Inte världens bästa vecka...

Förra veckan skulle jag vara ledig hela veckan faktiskt, hade ett enda arbetspass inlagt på schemat så då sökte jag semester den dagen för att det skulle finnas möjlighet till nån vinterresa eller så. Jag och M. hade nog tänkt åkt nånstans tors-söndag i alla fall och de andra dagarna hade jag tänkt ägna åt lite 'träningsläger' här hemma (eller i Sörskog då) på längdskidor. Sportlov typ, lyxigt värre när man inte är skol-tjej längre.


Men det blir inte alltid som man tänkt sig...

Förra helgen och början av veckan var ju i och för sig bra, då åkte jag ju lite längdskidor två gånger och det var så himla kul och fint i solen och bra träning och jag fick riktig feeling faktiskt. Men sen natten mot onsdagen slog det stora bacillangreppet till och jag åkte på en rejäl förkylning. Typiskt när man är ledig alltså och det var sån himla finväder och vi skulle åka bort och allting. Men, men, sådant är livet och jag har spenderat allra mesta delen av dagarna här hemma liggandes i soffan. Ska dock inte klaga allt för mycket då jag inte direkt haft någon feber tror jag så har faktiskt orkat mig ut på några lugn promenader i solen faktiskt och det kan ju faktiskt drabba en med värre saker i livet en en liten vinterförkylning. Det blev mycket Skam och Saltkråkan på tv:n (haha, älskar att kolla gamla Astrid Lindgren serier, speciellt när man är sjuk, tycker om det oskyldiga men fina i dessa barnprogram, är ju riktig rolig humor ofta och så fina miljöer. Mer Astrid Lindgren filmer åt folket - tänk vilken fin plats jorden vore då om vi såg lite mer sådant än alla våldsfilmer, hehe). Hann också med att sticka mig ett par lovikavantar och fixa lite annat smått och gott, det jag orkade med mellan vilopauserna.
Hade nog dock hellre varit på vintersemester än att få en vilovecka hemma - men som sagt det finns absolut värre saker att råka ut för så nu är jag bara tacksam att energin återvänt och att jag kan gå till jobbet igen. Tänk vad man till och med kan längta efter att få jobba när man bara är hemma och degar runt.
Usch, tycker verkligen inte om att känna mig sådär energilös och håglös, allt blir ju liksom segt och tråkigt och kanske att jag inte blir världens roligaste att va ihop med heller och sen på slutet när man börjar piggna till lite grann så får man ju värsta sociala abstinensen och vill hitta på en massa saker fast inser inte riktigt att man inte är så frisk och pigg som man tror.

Då vet ni hur min 'sportlovsvecka' såg ut.

En fin dag i Sörskog innan förkylningen slog till

Kärlek! /ia

En stor idols bortgång

Jag kan inte låta bli att kommentera professorn i internationell hälsa, Hans Roslings, bortgång förra veckan.. Det blev faktiskt som en liten chock för mig. Jag visste inte ens att han var sjuk och hade cancer, det kanske inte var något som han och familjen hade gått ut med så öppet?

Hans Rosling, 1948 - 2017

I yngre dagar hade jag en del idoler inom till exempel inom sport och musik, men sen jag blev vuxen kan jag väl inte direkt påstå att jag ägnat mig åt idoldyrkan i någon större grad (iofs är ju Jesus den ständigt största idolen och den vars egenskaper jag vill försöka efterlikna... även om jag självklart failar ganska ofta på just den punkten...).
En person som jag dock betraktat som en sådan vanlig-människa-men-riktig-idol är Hans Rosling. Detta på grund av hans oerhörda kunnande, hans förmåga att uttrycka sig i tal och också att de ämnet han är professor i är något som intresserar mig mycket.


Våren 2015 så fick jag genom jobbet chansen att åka på konferens till Karolinska institutet i Stockholm. Det var Öron-näsa-hals-dagarna, som är en årlig sammankomst för läkare och sjuksköterskor från hela landet som arbetar inom öron-näsa-hals.
Öppningsföreläsningen där hölls av just Hans Rosling. Jag visste inte så jättebra vem han var då, men jag minns att hans föreläsning var oerhört intressant. Det handlade inte om just öron-näsa-hals utan han visade lite statistik om folkhälsa och sådant som är (var kanske man säger nu när han är död - kan knappt förstå det?) hans expertområde.
Resterande föreläsningar inom öron-näsa-hals området av övriga föreläsare var också intressanta men ingenting gick upp mot hans/Hans (haha - ordvitsarn!) föreläsning. Det märktes att han var ett proffs och han verkligen fångade mig. Det är väl inte så ofta man önskar att föreläsningar skulle hålla på i flera timmar till - men med han var det så. Gott betyg! Och ändå sedan dess har jag betraktat honom som en av mina få vuxna idoler.
(Självklart finns det massa andra kloka människor man kan inspireras av och se upp till - men att vara en idol, det är något annat, något större.)

Hans var ju som sagt oerhört duktig och kunnig och bra på att hålla föreläsningar men det var också ämnena han tog upp som intresserade mig. Dels så gillar jag ju faktiskt statistik och skulle kunna bli en sån riktig statistiknörd om jag hade fått snöa in mig på det. Även om jag älskar att jobba med människor så tycker jag väldigt mycket om matte och siffror och logik också. Speciellt siffror om människor - och då blir ju folkhälsostatistik extra intressant.

(En liten anekdot; När jag var barn och vi skulle åka och hälsa på min farmor som bor i Ludvika, som var ca en timmes bilfärd hemifrån, så brukade jag roa mig med att föra statistik över olika bilar vi mötte. Jag skrev upp bilmärkena och förde pinnstatistik och räknade även sedan ut i procent hur stor andel av bilarna som varit ett visst märke och så. Volvo vann jämt, haha! Saab kom tvåa.
Även nu gillar jag att föra statistik på bland annat träningspassen jag genomför och sådant. Ett tag förde jag statistik på killarna jag träffade, haha, men det har jag som tur är kunnat sluta med då det inte varit någon variation på den fronten de senaste 4 åren :)  )

Tillbaka till Rosling;
Också det budskapet han ville framföra, eller visa på genom sin statistik, var något som liksom inspirerade mig och gav mig hopp. Han fick mig att förstå att det inte bara går åt skogen med vår värld, hur mycket man än kan tro det via rapporteringen i media. Jag blir faktiskt lite trött på alla domedagsprofetior ibland (även om såklart mycket är sant) och de människor som bara ser jordens utveckling i negativa termer, för det finns ju utveckling som går åt rätt håll i världen också. 

Sen är ju ämnet folkhälsa oerhört intressant. Läser faktiskt frivilligt en kursbok som vi hade när jag pluggade till sjuksköterska, den enda jag öppnat igen efter examen? Den handlar just om folkhälsa och anledningen till att jag plockat upp just den boken är väl kanske på grund av mitt sedan länge intresse för även annat än svensk sjukvård. Jag vill veta hur det ser ut på andra håll i världen och vad människor som kommer hit från andra kulturer kommer från för hälso-bakgrund. Har ju sett lite av hur vård utanför Sverige kan gå till, både i Indien och på Madagaskar och Hans Roslings berättelser om hur det var när han arbetade för Läkare utan gränser i Afrika berörde mig starkt. Vad det själv blir av mitt intresse för internationell hälsa i framtiden vet jag inte - den som lever får se. Just nu är jag väldigt nöjd och glad över livet här hemma i Sverige men intresset om att söka mer erfarenhet kunskap om dessa områden finns fortfarande.

Så sist vill jag uppmuntra er att lyssna på någon av Hans föreläsningar eller sommarprat eller något sådant om ni inte redan gjort det. En inspirerande man och jag är ledsen över att han redan har fått lämna jordelivet. En stor forskare och människa som är värd att bli ihågkommen med all respekt.

Såhär med massa olika 'statistik-bollar' minns jag honom
och hans föreläsning i Stockholm.
Oerhört intressant!

En egen bild från när jag volontärarbetade på vårdcentral i Indien 2012

Kärlek! /ia

Ännu en vinterhelg

Så var det måndag igen och ännu en helg har gått. I och för sig kanske det inte gör jättestor skillnad för mig just nu då jag ändå är ledig idag, wiiihoo :D Fast en helg är ju alltid en helg med till exempel den skillnaden att typ alla, inklusive Mikael och min familj, är lediga.

Det var en fin helg, och denna gången höll vi oss på hemmaplan. Även om det såklart är najsigt att åka bort, blir ju en speciell känsla då, kan det vara lite skönt att bara vara hemma också tycker jag.

Lördagen var lite småtrist i och för sig, grått väder och vi åkte lite bräda i Källviken, det var väl helt ok men man blir lite bortskämd när man är borta i fjällen och åker, är ju inte riktigt samma kvalité hemma, lite isigare och jag är is-allergiker när det gäller snowboardåkning, haha. Vi åkte nog bara ca 1,5 timme men det var skönt att komma ut ändå.
Sedan, ca 10 meter innan vi kom hem pajjade bilen, heh, och vi fick putta sista biten. Men som tur var kunde supermekanikern M fixa det själv som vanligt, så efter en stund funkade det igen. Sen fortsatte vi lördagen med sånt där som kanske inte är det allra roligaste men som behöver göras, fix och doningar, lagade bland annat bindningarna till min bräda, och fixade mat och matlådor. Och gjorde 100 st armhävningar, haha (inte på rad dock!), så nu har jag en del träningsvärk efter det.

Igår var en roligare dag, för då sken solen. Tänk vad mycket det kan göra! :)
Vi tajmade bra jag och M. för han skulle till Bjurs och åka cross och jag var supersugen på längdskidor i Sörskog. Sagt och gjort och efter lite diverse logistiskt strul var jag ute i längdspåren med mamma och pappa. Med lite sol i ansiktet då och då, så himla skönt! Och älskar (just nu iallafall) längdskidåkningen, så skön, fri, träningsform; man kommer ut i vinterlandskapet, det är bra träning men jobbigt på ett 'lagom' sätt, inte pina och plåga som jag oftast tycker det är med löpträning. Längdskidor är roligt OCH bra träning (så länge det är bra före som går att valla till - annars längdskidor på bakhalt tycker jag är en pest ;) )

Sen efter det gjorde vi vår 'Bjurs-tour*; dvs. hälsade på hos min syrra och hennes man och lekte lite med mina syskonbarn, alltid mysigt att träffa dem. Sen fortsatte vi till min mamma och pappa där vi bjöds på bras-mys framför kaminen och middag i for av tacos. Gött för en skidåkarhungrig mage. Och sen sista anhalten på hälsa-på touren blev till Mickes mamma där vi drack te och hade ännu mer kamin-mys. Så smidigt att vi mycket av våra familjer samlade på samma ställe, kan man ta en dag sådär då och då och hälsa på rubbet.

Ja det var nog ungefär helgen det, kanske inte det allra mest intressanta att läsa om men försöker hålla den här bloggen någorlunda vid liv iallafall.

För fortsättningen av den här lediga dagen står det städning och matlagning på schemat, och lite senare till kvällen träning på Friskis. Så nu är det bäst jag sätter fart!

ett litet broder jag gjort som mamma fick i helgen

Sörskog igår

En sån här slank också ner i helgen. Mums!

Racerskorna :)

Kärlek! /ia

En helg i ett vintervackert land

Förra helgen var vi i Trysil lördag till måndag. Eller rättare sagt, vi bodde på Sälens vandrarhem mittemellan Sälen och Trysil och åkte snowboard en dag i Sälen och två dagar i Trysil.

Jag brukar ha rätt storslagna planer med sådana här helger att på kvällarna 'när man bara tar det lugnt i stugan' så ska jag hinna blogga, läsa, sy, sticka och så vidare. Det brukar sällan gå så bra, hehe. Det brukar mest bli handling, matlagning, bastu, dusch, äta och sen är man skittrött efter en hel dags åkning i backen.
Eller så tänker jag att jag ska skriva lite om helgen direkt jag kommer hem, men här sitter jag nu och det är snart en ny helg igen och det hela börjar redan kännas lite avlägset. Men det där vanliga vardagslivet kommer ju liksom emellan, igår jobbade jag nästan 16 timmar till exempel, (även om det i och för sig inte tillhör vanligheterna) så är det sällan man får till de där 'mysstunderna' med läsning, pyssel och skrivande och sånt. Men det beror väl på vad man prioriterar förstås antar jag...  

Men iallafall; det var en sån fin helg! Framförallt för att jag saknar 'riktig' vinter när det bara är slask/isigt, hårt och ovintrigt här hemma (även om jag faktiskt är himla tacksam och nöjd över att det alls är ett litet vitt täcka som omvärlden är insvept i här i Falun också. Tänk en hel vinter med bara grönt/grått utan snö alls, då hade jag blivit tokig? - eller fått en depression? )
Men så fort vi kom över landgränsen till norska sidan så vart det sådär vinterfint man bara drömmer om. De saltar ju inte vägarna lika mycket i Norge (tror jag) så istället för brunt slask längs vägarna var det en magiskt vacker vintervärld som tornade upp sig. Jag njöt. 

Och ja; sen var det skönt att vara ledig också. Och kul att åka iväg. Bra före i backarna och jätterolig brädåkning i Trysil, rolig park med lagoma små hopp även för mig, bra känsla i åkningen (det är så roligt att vara ute och 'leka' i snön och röra på sig hela dagarna) bra pistade backar, vi åt god mat och goda semlor och så vidare, bastu som värmde skönt på kvällarna, och vi spelade spel och satt framför brasan och sånt där annat klassiskt mysigt.

Sist men absolut inte minns är ju själva grejen med resandet sällskapet, det som förgyller det hela allra mest. Min fina M!
Jag vill inte försöka försköna livet här på bloggen mer än nödvändigt och visst är det så att man hemma i vardagen med stress, trötthet och vardagsliv ibland kan endera missa det där med att se och uppmärksamma varandra, missa kommunikationen, myset och att ha kul. Eller ibland till och med glida in i en tråkig ton där man mest irriterar sig på den andres personens dåliga sidor istället för att se och uppskatta allt bra som faktiskt finns. Som till exempel att båda tycker att den andre borde hjälpa till mer med hushållssysslor. Bara oss det händer va?

Så; att komma bort lite från vardagen tror jag gör alla relationer gott. I alla fall för oss. Man behöver inte ha det dåligt för att faktiskt uppskatta en helg där det är ännu bättre. Att ha lite mer tid, att inte tänka på jobb och stress, att ha kul ihop, att sova ut, att inte hela tiden stressa iväg till nästa aktivitet/jobb eller så. It makes magic.

Ja det var en fin helg!

Love u

Kärlek! /ia