och jag tänkte ge mig på ett försök att skriva hur min tro utvecklats, både för att klargöra för mig själv, och för att dela med andra.
börjar mer och mer inse att det är viktigare (tror jag) att försöka lyssna in Guds personliga och individuella plan med just mitt liv. och mindre viktigt att snegla på alla andra. mindre jämförelse. mindre viktigt att följa normen, följa kulturen över hur andra kristna människor lever sitt liv.
för jag är ju inte mitt bästa jag, som kristen, när jag försöker efterlikna andra. nä, bäst blir jag när jag försöker följa Guds plan för mitt liv.
hur gör jag det? genom bibelläsning, men också väldigt mycket bön för att förstå vad bibeln faktiskt menar. den ÄR svår. den skrevs för tvåtusen år sedan, i ett annat samhälle än det vi lever i idag.
att jag menar att Gud har en individuell plan innebär inte att jag tror att man endast ska leva ut sin kristendom individuellt. kyrkan och församlingen är livsviktig och vi behöver varandra, en gemenskap, för att orka hålla oss vid liv och vid ytan. att få kraft och uppmuntring ifrån.
däremot tror jag att Gud har olika användning av var och en, att vi har olika uppgifter att utföra, eftersom vi har olika personligheter, olika gåvor och talanger. vi är ju skapade olika helt enkelt.
och eftersom jag tror att det är Gud som har skapat oss, så borde han vara nöjd med just min personlighet, vill inte ändra på mig för att jag ska bli som någon annan. bara bli den bästa versionen av mig själv.
jag börjar mer och mer tänka på, när det gäller Gud och tron: vad är betydelsefullt, på riktigt, i den tid vi lever i nu och vad är saker jag inte behöver lägga min energi på?
och jag tror att det kan vara helt olika för olika personer. för vissa kanske det är betydelsefullt att vara i kyrkan varje söndag för att inte tappa sin väg i tron, för andra kanske det är viktigast att ha ett meningsfullt arbete för att känna att man gör Guds vilja, osv osv.
jag har fått funderat mycket, och försökt ta reda på, det senaste året på vad som verkligen står i bibeln, vad som menas med det, vad Gud verkligen vill? vem är texterna riktade till och i vilket sammanhang? vad hade Jesus gjort och sagt om han klev in i mitt liv, vårt samhälle, just idag?
jag accepterar mig själv mer och mer, såsom den jag är, och inser att jag aldrig kommer bli någon stor predikant som står på gator och torg och talar högt om Gud och frälser tusentals. eller att jag nog aldrig kommer bli den som spenderar alla sina lediga timmar i kyrkan för att hjälpa till i alla aktiviteter som tänkas kan inom församlingen. men det är nog inte meningnen heller.
istället funderar jag på: vad är jag bra på, när känner jag att Gud använder mig? och så satsar jag mer på de områdena istället.
jag är bra på att lyssna. jag är bra på samtal i små mindre grupper eller två och två. jag är bra på att tänka till. jag är bra på omsorg. jag är bra på att umgås med människor utanför kyrkan, känner igen mig i de icke-kristnas vardag och är inte obekväm att vara i sådana sammanhang.
jag har haft en ätstörning och tagit mig ut därifrån, så jag vet vad det innebär att må dåligt och ha ångest. sådant tror jag Gud kan använda, och det är också det jag vill.
mitt 'nya' synsätt är ju inte bara bekvämt. eftersom jag alltmer tror på att Gud använder var och en på ett speciellt sätt, känns det också som han ibland sätter en i sammanhang där han vill ha en, men man själv hade kanske önskat något annorlunda. man förstår inte. det är tufft. man sneglar på de andra människornas 'perfekta' liv och undrar varför man själv inte kan få ha det så 'enkelt'. man själv hade kanske tyckt det var coolt att flytta till den och den platsen, göra det och det yrkesvalet, träffa den och den människan, medan Gud ser att han behöver dig som bäst någon annanstans. eller där du är precis just nu.
jag tror att det finns en mening med att jag är där jag är i mitt liv just idag. både den platsen jag bor, mitt jobb, personerna i min närhet. men för den sakens skull är det inte alltid enkelt. och att försöka följa Guds plan med sitt liv sker liksom inte bara som glid på ett bananskal, det finns många andra saker som lockar och drar åt olika håll. man måste vara observant. på sin vakt. vart är jag på väg? vart är mitt liv på väg? vad gör jag med min tid? vill jag utvecklas såhär?
när alla frågor hopar sig är det livsviktigt för mig med tid i ensamhet, stillhet. ut i friska luften och prata med Gud. be honom leda mig när jag inte själv förstår.
en sak som jag också känner är Guds gåva till mig, det är det här med att skriva. orden. texter. bloggen.
därför sörjer jag varje gång det känns som jag inte har tid/tar mig tid att skriva. mycket för min egen del, det är något viktigt för mig. och jag vill skriva till Guds ära, inte för att själv bli berömd som någon stor bloggerska.
också här tror jag vi har olika uppgifter. vissa att skriva om sin vardag och visa fina bilder. andra, små korta stickande ord som träffar mitt i prick. andra utvecklar tankar om tron. nån är jättebra att uppmuntra och pusha. någon skriver och lyfter upp orättvisorna i världen.
vi är alla olika och har olika uppgifter. det är väl det jag försökt sagt med det här inlägget. jag jobbar på att hitta min och göra det bästa av vad jag kan göra. den bästa versionen av mig själv, som jag alltid tjatar om :)
 |
| En novemberbild, på promenad runt gruvan. |
kärlek! /ia
1 kommentar:
Jättefint skrivet, Ia!
kram Mamma
Skicka en kommentar